Känner att det var alldeles för längesedan jag bloggade. Det är ta mej fan dags att börja igen. Känner att jag behöver det, faktiskt.

Idag, om cirka två timmar, är det exakt ett år sedan jag vaknade och trodde och hoppades på att jag fortfarande sov. Jag vaknade i en mardröm, jag vaknade och var fortfarande i mardrömmen.
Jag bodde fortfarande hemma, Krille bodde hos mig. Vi låg och sov, precis som man gör på natten. Mamma öppnade dörren till vårt rum och sa - Josse, farfar lever inte längre.
Vanligtvis hade jag aldrig vaknat om hon öppnat dörren och sagt något, men ..det här var en nightmare came true. Farfar var min sista far-och morförälder. Jag hade hoppats på att få behålla honom längre.
Jag avundas alla som har sina far-och morföräldrar kvar. Jag gör verkligen det. Jag förlorade min första som fyra åring ..och jag kommer igår det som igår.

Farfar ..jag saknar dig. Tårar slutar aldrig rinna. Hälsar på dig imorgon, vi har en del att reda ut. Du & jag tillsammans. <3