josefin

Efter denna helgen har jag insett ännu en gång att Daniel är den rätta för mig. Natten till igår trodde jag att jag hade förvärkar, men det visade sig vara njursten eller gallsten. Klockan tre på natten kör han med mig in till förlossningen för att kolla så att allt var okej med bebis, och kolla så att det inte var förvärkar. 
Hur som helst så satt han hos mig hela sjukhusvistelsen, vilket var drygt 12 timmar. Visst han körde hem två gånger för att ta ut hunden och för att jag skulle kunna vila, men han kom tillbaka ..båda gångerna. Han höll min hand när jag fick spruta, när jag tog blodprov och när jag behövde extra stöd. Jag vet inte någon annan som skulle gjort det för mig förutom min mamma, jag vet inte hur många gånger jag tackade honom igår.

 

Jag hann tänka en hel del på han och mig när jag låg på sjukhuset och jag insåg att det i stort sett var ett mirakel att det fortfarande var han och jag. Att vi fortfarande är tillsammans är ett under, allt vi har gått genom och alla bråk vi haft. Jag kunde inte önksa mig någon annan att ha vid min sida livet ut och jag kunde absolut inte önska mig någon bättre pappa till mina kommande barn. 

 

Nej, Daniel Nilsson ..du är fast föralltid. Du blir aldrig av med mig. Jag älskar dig så det gör ont. <3