josefin

Hur som helst så börjar jag bli rädd för att folk kan läsa mig så där läskigt lätt igen. Jag trodde min sarkastiska sida var starkare än min osäkra sida, but I guess I was wrong. Again.

Jag små pratade med en vän för någon dag sedan och på något vänster kom vi in på mig, igen. Jag sa något i stil. med "Men hoppet är min vän" han svarade "och besvikelsen din bästis". How did he know? Han känner inte mig, not at all. Det skrämmer mig att veta att jag inte är säker bakom mitt skal längre, att det faktiskt syns hur osäker jag är. Måste försöka ta itu med det här, men hur? Och när? Going crazy over here!

Well ..inatt är sista jobb natten, sen är det helg. Skönt! Imorgon ska jag nog bara göra ingenting, mamma kommer på kaffe under dagen, sen kommer Anya och myser lite med mig.

På lördag ska jag till Ullared med min trolovade, underbart. Bara hon och jag. En riktig tjej dag.