josefin

Äntligen har jag min prins hos mig, men tyvärr är det nog sista gången jag får träffa honom. Min föredetta kom och lämnade honom för drygt en timme sen, med alla hans saker. Jag förstod att han inte ville ha tillbaka honom just för att katten ska slippa åka fram och tillbaka. Men jag tog mitt förnuft till fånga och sa att jag lämnar tillbaka honom om två veckor, efter det skaffar jag en ny. Om jag klarar av det. Det gör ont i mig, Teddy är en stor del av mig. Nästan lite för stor kanske, lite för viktig. Men jag vet fortfarande att han mår mycket bättre i Hyllinge, eftersom han kan gå ut där, så det får bli hans permanenta hem och jag får försöka klara mig utan honom. Jag offrar mig för hans skull ..

 

Det gör ont, och jag ska försöka att inte fästa mig för mycket vid honom nu ..det blir svårt, men jag ska verkligen försöka. Han ligger bredvid mig nu och spinner. Tangentbordet är blött av tårar. Att det kan vara så jobbigt att förlora en katt. Finns ingen möjlighet för mig att träffa honom i Hyllinge heller längre. Bartender kursen utomlands är mer frestande än vanligt just nu. Vill bara komma bort från allt, och helst skulle det varit redan igår. Men att rymma från problemen och allt annat som får en att må dåligt är bara dumt. Det kommer ifatt mig förr eller senare och då sitter jag i skiten igen. Jag vet verkligen varken ut eller in. Vet knappt vad jag heter längre ..