josefin

Har i flera dagar velat skriva av mig, bara skriva så att det ryker. Men så fort jag loggat in och klickat mig fram till rutan för att skriva, så har det tagit stopp och tårarna har hunnit ikapp.

Den här veckan har varit fylld med tårar, utan egentligen någon som helst anledning. Håll dina fiender nära. Och oj, vad jag har umgåtts med ångesten denna tid. Det har räckt med att Daniel frågat varför jag gjorde så, varför jag sa så och så har tårarna kommit. Det har till och med gott så långt att han undrar vad det är som händer med mig. Han säger själv att jag brukar vara den starka av oss, den som inte bryter ihop. Jag vill så gärna veta, men jag vet inte hur jag ska ta reda på det. Idag är första dagen jag klarat mig undan, men jag ska inte ropa hej än. Än är det två timmar kvar på dygnet. 

 

I övrigt har det inte hänt allt för mycket i mitt liv ..känns som att jag förlorat en del av mig själv. Men tyvärr är det sådant som händer ibland och då får man acceptera det. Alla hade inte gjort det, alla gör inte det, men jag har valt att öppna mig för min syster och min prins om det istället för att lida i tysthet. 

 

Min syster och min prins är de två viktigaste personerna i mitt liv just nu. Jag vet hur mycket min syster har på gång i sitt eget liv nu, men ändå tar hon sig tiden att övertala mig om att det kommer gå bra. Det är ombytta roller på oss nu. Förut var jag hon, och hon jag. Men det finns en anledning till att vi kallar varandra systrar.

Vi har bråkat, ja jisses vad vi har bråkat! Men konstigt nog så har jag aldrig varit rädd för att förlora henne. Syster är  alltid där, även när jag inte kan se henne. 

 

Min prins ..oj, jag har försökt komma på fina ord att skriva om honom. Men det går inte, det existerar inga sådana fina ord. Han är alldeles för bra. Visst har vi våra bråk, stora fights ..saker kastas och går sönder. Vi säger onödiga saker, men det slutar alltid med att vi blir sams. Jag älskar honom för att han står ut med mig, jag vet att jag inte är lätt att leva med. Men det kan jag lova er att det är inte han heller, men vi kompletterar varandra. På ett wierd funny way. Det han inte kan eller tycker är roligt, det kan jag och tycker jag är okej. Det jag absolut inte har någon aning om, det kan han! Min fina prins. Han vet hur han ska göra för att göra mig glad, han vet vad han måste göra när jag är ledsen (det tog tid, men nu kan han!) 

 

 

Kände att det blev ett väldigt flummigt inlägg, men känner även att det kommer fler inomkort.